Idag för exakt 180 år sedan

På fotot syns Måns och Ingars yngsta son Bengt, som var 5 år då mordet skedde och hans fru Cecilia. Fotot finns med i Ingrid Nigårds bok "...samt i båle brännas".
På fotot syns Måns och Ingars yngsta son Bengt, som var 5 år då mordet skedde och hans fru Cecilia. Fotot finns med i Ingrid Nigårds bok ”…samt i båle brännas”.

På morgonen den 8:e december 1837 avrättades Nilla Andersdotter på galgbacken i Röinge. Hon dömdes till döden för mord ”att genom halshuggning mista lifvet, derefter hennes kropp i båle brännas”.
Nilla förgiftade och ströp Ingar Bengtsdotter i hopp om att själv bli gift med Ingars man, husar Måns Berggren i Tockarp. Måns gav henne råttgiftet och uppmuntrade henne till mordet. Ingar mördades, Nilla avrättades och Måns fick hitta sig en annan fru.

Historien om hur Nilla blev mördare berättade jag i morse på Landskrona museum, för medlemmar i Skånes hembygdsförbunds och Studieförbundet Vuxenskolans medlemmar. Därefter hade vi ett långt samtal om hur man bearbetar arkivmaterial till berättelser, skriftliga eller muntliga.

Vi diskuterade bland annat hur man väljer huvudperson. Jag har valt Nilla, en ung kvinna på 1800-talet, uppvuxen i fattigdom och utan skolgång, som fick flytta ut från föräldrahemmet när hon var 8 år gammal och försörja sig själv som piga. Som hamnade i dåligt rykte och dåligt sällskap och till sist ställdes inför den ultimata frestelsen. Och föll för den. Att mörda för att få ett drägligare liv.

En kvinna i publiken sa att berättelsen fått henne att fundera över vad hon själv skulle ha gjort i en liknande situation. Vilka är vi egentligen? Och vad är vi kapabla till?

Om man trycker ner de som har det sämst ställt i samhället och tvingar in dem i ett hörn där de inte kan göra det bättre för sig med lagliga medel, då skapar man farliga människor. För att samhället ska stå stabilt och vi alla vara trygga behöver vi ge alla människor möjligheter. Nilla var en av de svagaste. Utan möjligheter. Hon blev farlig.
Idag, för exakt 180 år sedan, halshöggs Nilla på galgbacken i Röinge.
Kunde det varit du?

De historiska berättelserna ger oss möjligheten att spegla oss i andras livsöden, i andra villkor, i andra tider. De ger en kontrast till våra egna liv, och gör det tydligt att världen är i ständig förändring. På bara 180 år har kvinnor fått rösträtt, husagan avskaffats, lika arvsrätt införts, familjeplanering blivit möjlig. Om Nilla levt idag hade hon fått gå i skola, hennes föräldrar hade fått barnbidrag, hon hade kunnat få ett yrke och försörja sig själv. Ingen hade vägrat ge henne jobb och bostad för att hon ogift bott ihop med en man. En Nilla som levt 2017, hade hon valt att begå mord?
Och hur ser Sverige ut om ytterligare 180 år?

Berättelser behöver inte öppna dörren till de stora frågorna.
Men de kan göra det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *